Principer för principfasta.

Non-interventionsprincipen. Statssuveränitetsprincipen. Icke-våldsprincipen. Våldsmonopol. 

Fina principer och idéer, tänkta att borga för fred mellan världens stater. Var stat ska sköta sitt och inte ingripa i det som rör någon annan, med undantag av att man får försvara sig om någon ger sig på en och att FNs säkerhetsråd kan besluta om att trupper med säkerhetsrådets auktorisation går in i en konflikt för att stoppa den. Ingen annan får bruka militärt våld och militärt våld ska även av FN brukas i sista hand.

Detta är grunden i FN-stadgan, grunden till tanken om fred på jorden. Och det har fungerat relativt väl, för sedan andra världskriget är större väpnade konflikter mellan olika stater sällsynta.

Men FN har ett problem, och det är att mer än 95 % av alla världens väpnade konflikter saknar den internationella karaktär som i princip alla de bindande traktater som finns mellan världens länder förutsätter för att det internationella samfundet ska tillåtas agera. De principer som räknades upp i inledningen förhindrar således i stor utsträckning ingrepp i alla de inbördenskrig, gerrillakonflikter och övriga problem som skakar länder runt om i vår värld.

Med en tänjning av dessa principer har man dock gett säkerhetsrådet ett något vidare mandat, gett dem möjligheten att även besluta om insatser i länder där människor dödas av sin egen ledning eller andra grupper. Denna humanitära intervention är kontroversiell och som de flesta vet sätter ett veto i säkerhetsrådet effektivt stopp för alla insatser. Säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar, USA, Storbritannien, Ryssland, Frankrike och Kina måste alla vara överens. Och som alla vet så är det flera av dessa som har intresse av att inget annat land kan gripa in i deras inre angelägenheter... 

När ni läser om att Assads militär slaktar civila så förstår ni varför avsaknaden av militär intervention till skydd för oppositionen upprör. Hur kan det internationella samfundet bara stå och titta på? Svaret är att huvudregeln är att ingen annan ska blanda sig i landets inre angelägenheter och för att någon ska kunna göra något så krävs ett undantag, och det fås via säkerhetsrådet. 

En värld i förändring kräver ett FN i förändring, det kanske är dags att världens ledare ser till att göra FN till ett effektivt organ mot alla väpnade konflikter. För vi kan väl knappast hylla en lösning som missar mer än 95 % av problemen?