"Vi behöver inget avtal!"

Ett tvärsäkert konstaterade man ibland hör och som i vart fall får mig att le lite åt en viss brist på eftertanke. För visst behöver vi avtal och dessutom så ingår de flesta av oss olika typer av avtal flera gånger varje dag...

Nu kan man kanske tänka sig att jag juridifierar vardagen i onödan, men låt mig förklara. Tal om avtalens vara eller icke vara dyker upp med jämna mellanrum, särskilt obenägna att "skriva papper" är vi till exempel när det gäller att bli sambo och vid anlitande av en "bekant hantverkare". Vilket kanske inte är helt förvånande vid en första anblick men blir allt märkligare ju mer man tänker på det.

Vi har nämligen ända sedan barnsben omgetts av avtalets urtyp, den muntliga överenskommelsen. Jag vet att många helst inte vill se det, men när den ömma modern tillåter sin dotter att hon får hälsa på hos kompisen bara hon kommer hem till middagen och dottern svarar att hon ska göra det så har ett typiskt avtal ingåtts. Ett anbud och en accept. Ett avtal är givetvis lika bindande oavsett om det är muntligt eller skriftligt och riskerandet av familjefriden är en nog så viktig sanktion mot avtalsbrott.

Och på detta sätt håller det alltså på, familjer upprättar skriftliga listor över sysslor, som har tydliga drag av avtal, och kommer överens om än det ena och än det andra. Avtalet är alltså något helt naturligt, men ändå så är många så hemskt rädda för det.

Tillbaka till paret som planerar att flytta ihop, det är snart dags och båda parter är ivriga, spända och nyfikna. Det diskuteras givetvis en hel del, vem som tar med vad, vad ska inköpas gemensamt och ofta har båda även en uppfattning om vad som tillhör vem. Och likväl så är det hemskt svårt att få människor att skriva ner det!

Samma sak gäller när du lånar in polaren för att "dra lite el", ni är ju överens om vad som ska göras så att skriva det är väl knappast ett stort problem?

Invändningen här är ofta att det inte är önskvärt att det kan bevisas vad som var sagt, alla parter är intresserade av att kunna tänja på sanningen om något inte går som planerat... Eller?

Som tidigare sagts så är muntliga avtal lika giltiga som skriftliga, men i bevishänseende är ett papper bra mycket bättre än ett minne. Så tänk på det när ni är överens, för när ni inte längre är överens är avtalet guld värt. För även en elektriker du känner kan koppla fel, en sambo kan tröttna och annat kan komma emellan. Och ni båda har ju som sagt många års vana när det gäller att ingå avtal.

Trevlig start på arbetsveckan!

Hälsningar Björn

Ps: För den som inte hört talas om samboavtal kan den här texten tyckas märklig. I så fall rekommenderas en snabb uppdatering om läget, för du har missat en rätt viktig sak. Det finns tidigare inlägg på temat här i bloggen också. Ds.