Vetenskap och tyckarskap - Ett äkta kunskapssamhälle?

Jag antar att det för de allra flesta framgått med all önskvärd tydlighet att det informationsflöde med nyheter och artiklar som vi ser idag slår allt mänskligheten tidigare skådat. Med internets hjälp kan en nyhet eller nyvunnen kunskap spridas med ljusets hastighet och således nå hela den ocensurerade världen inom loppet av en minut.

Med internet har även de etablerade mediernas, förlagens och nyhetsbyråernas informationsmonopol brutits. Det finns inte längre någon regelrätt granskning av källorna i de nyheter som dyker upp, misslyckas en källa med att få sin historia publicerad i ett forum kan hon snabbt söka upp ett annat. Detta har även påverkat de etablerade medierna som numera snabbt rapporterar om det som händer på internet, det vill säga i princip allt som händer i världen.

Jag välkomnar givetvis utvecklingen, jag är lycklig över att ha hela världens samlade kunskap ett par knapptryck bort (det tar till exempel två sekunder att hitta en webbaserad kurs i världens största språk, Mandarin (Kinesiska)) men jag är också medveten om att det ger oss en rad utmaningar som inte setts tidigare.

Till exempel så börjar "jag vet inte" bli ett uttryck som inte har någon plats i vårt dagliga liv. Med alla de mobila enheter vi bär på och med den enorma informationsbank vi har direkt tillgång till så kräver det inte många sekunder för att söka reda på fakta. Utmaningen är dock att skilja dikt från verklighet, något som kan hävdas bli allt svårare i och med att var och en kan publicera i princip vad som helst på internet.

Är den nya, internetbaserade kunskapsvärlden här för att stanna? Det mesta tyder på det och det finns inte många goda skäl att säga emot detta. Den som vet mest är också den som klarar sig bäst, vilket talar för att den som är bäst på att hantera internet har mycket att vinna. Och att den som inte behärskar denna bank av kunskap har mycket att vinna på att snarast bekanta sig med den.

För inte så många år sedan så kunde en politiker i sitt sommartal uttala många vackra siffror om Sverige i sitt sommartal utan att riskera att bli motsagd av andra än oppositionen. Idag kan våra politiker knappast komma undan med några felaktiga uppgifter i mer än några minuter, till och med publiken kan snabbt och enkelt undersöka om siffrorna stämmer.

Hade Per Albin Hansson hållit sitt kända beredskapstal där han yttrade de bevingade orden "Vår beredskap är god" år 2011 så hade folket genast kunnat genomskåda detta. Men året var 1939 och han lyckades få folket att tro att landet var säkert. Sanningen var dock snarare att Sverige var beroende av sin neutralitet, för vi hade på intet sätt kunnat försvara oss mot en militär intervention.

Fördelarna med det informationssamhälle vi idag har är enorma och utmaningarna likaså. Lika lätt som det är att söka information, lika lätt är det att sprida felaktig information. Att okritiskt läsa en text som vore den sanning är idag lika intelligent som att inte läsa alls. Det fanns en tid då nationalencyklopedin var källornas källa, för alla som inte bedrev högre studier. Idag kan inte ens denna källa anses värd att läsa utan att även undersöka andra källor.

Problemen är också att de sökvägar vi använder för att finna den information vi söker ofta har ekonomiska intressen i att låta oss finna "rätt" information, alltså den information som genererar intäkter till dem. Informationen om oss användare som en sajt kan samla är hårdvaluta. Detta tillsammans med en traditionell journalistik som lämnar allt större öppningar för journalistens egen världsbild är sådant som en modern människa måste ta till sig och vara medveten om i sitt sökande efter ny kunskap.

Jag kan dock inte idag se någon möjlighet för människor att inte ta del av den information som finns tillgänglig. Skillnaden mellan att ha koll och att inte ha det är stor och kommer knappast minska i och med att information bli lättillgänglig för envar och om inte du utnyttjar det så kommer någon annan att göra det. Våra metoder för att mäta kompetens som hittills envisats med att bygga på hur väl en person presterar på ett prov kommer allt mer att ifrågasättas i takt med att kunskap finns tillgängligt även utanför universitet. Vad är det som talar för att studenten som varit närvarande i föreläsningssalen lärt sig mer än den intresserade som tagit del av samma föreläsning via internet? Och vad talar emot att den som har möjlighet att förkovra sig i ett visst ämne på det flexibla sätt som internet erbjuder och utnyttjar denna möjlighet är minst lika intresserad och blir minst lika kompetent som den som för att erhålla studiebidrag ägna sina dagar åt att nöta bänk på universitetet?

Med detta sagt så kan jag gratulera oss alla till att leva i en mycket spännande värld som idag är mer tillgänglig än någonsin. Ta chansen och utnyttja alla möjligheter den ger och var samtidigt beredd att försvara rätten till fri information. För samtidigt som pålästa och kunniga medborgare är en förutsättning för att ett land skall fungera så är de även ett hot mot de som har makten. Kunskap är makt och det finns mycket tydliga skäl till att de som vill kunna påverka och styra oss hemskt gärna vill kunna påverka det informationsflöde vi får tillgång till...


Björn Erlandsson