Till att börja med så kan man konstatera att det finns tre nivåer på den statliga omsättningsskatten, även kallad moms. Normalmoms (25%), och två lägre nivåer (12 och 6 %). Skatten går från konsumenten, via företagen och rakt ner i skatteverkets och sedemera statens kassa.
Vill man hävda att allt som inte handlas till normalmoms är subventionerat så kan det konstateras att idag subventioneras framförallt mat (12 % moms) och kultur (6 % moms), till exempel böcker, tidningar osv.
Ett undantag från detta är alltså mat som serveras färdig, på till exempel en restaurang, där betalar du som konsument 25 % moms. Om maten förpackas och säljs på Ica (till exempel i en hemsk papplåda märkt "Dafgård" eller "Felix") blir det i stället 12 % moms som gäller.
Man kan tycka att detta är en märklig skillnad, dock anses det på restaurangen snarare vara servicen du betalar för, inte själva maten, och därför blir skillnaden logisk.
En obstruerande läsare kommer härvid att anmärka på att det är väl servicen att slippa ha en ko, att slippa mjölka eller att slippa åka till en bondgård som vi betalar för när vi köper mjölk i affären också? Och jag håller med, därför sällar jag mig till den skara som anser att regeringens förslag om sänkt moms för mat serverad på restaurang är ett bra förslag.
Inte för att det anses skapa jobb, inte för att det kan ge billigare lunch på stan och inte för att det anses göra svarta jobb vita. Utan för att den typ av inkonsekvens som dagens ordning skapar i skattesystemet syftar till att styra människor att laga mat hemma och för att ett konsekvent skattesystem är enklare att överblicka och gör det enklare för människor att både driva verksamheter och att göra genomtänkta val.
Men momsen är mer än bara detta. Momsen kom till för att man ville bredda skattebasen, till skillnad från skatt på inkomster som bara drabbar den som tjänar pengar (rättelse: endast drabbar den som taxerar inkomst...) så är momsen lika för alla. Detta säkerställer att i princip hela befolkningen bidrar till statens kassa och medför även en lägre skatt direkt på lönen.
Motivet bakom de lägre momssatserna för till exempel mat är givetvis att lagstiftaren ansett att en subvention varit på sin plats, den som bara lägger sina pengar på mat ska inte beskattas lika hårt som den som även väljer/ har möjlighet att lägga sina pengar på andra varor.
Varför då tidningar och böcker har en ännu lägre moms är ännu mer politik och än mer obegripligt. För den som tycker att staten ska styra så lite som möjligt är de differentierade momssatserna ett otyg, som man dock ofta inte nämner.
I en framtid så kan vi mycket väl få se initierade politiker lägga fram, och få igenom, förslag om att låta momsen styras av till exempel en varas miljöpåverkan eller dess "nödvändighet för indviden" enligt någon snillrik och garanterat komplicerad schablon.
Frågan är om differentierade skattesatser ska användas för att styra människors beteende? Accepterar man en differentierad moms enligt dagens modell så har man på samma gång öppnat dörren för morgondagens, man har även släppt sina argument emot riktade skatter som fettskatt och sockerskatt (enligt dansk modell) som garanterat kommer föreslås framöver även i Sverige.
Personligen så önskar jag att modiga liberaler i riksdagen styr åt ett annat håll, mitt önskemål är att all moms sänks till 12 %, utom kulturmomsen som givetvis skall höjas till 12 %.
Ett konsekvent skattesystem är inte bara vackert för en jurist, det är även en garant för att medborgarna har möjlighet att veta vad de betalar och en möjlighet även för den som inte är utbildad i skatterätt att skapa sig en uppfattning om systemet och, inte minst, en god möjlighet att följa reglerna.
Och det är en klart önskvärd effekt.
Björn Erlandsson
Bloggat från min iPhone
0 kommentarer:
Skicka en kommentar