Att byta fot utan operation

När man har tänkt sig att göra något men inser att man inte alls kan göra på det sättet finns det två sätt att hantera läget: att envist hålla fast vid den felaktiga ståndpunkten eller att hitta på ett nytt sätt att lösa det problem som uppkommit. Att ändra sig, med andra ord.

För en politiker är det sistnämnda en svår sak, politiska motståndare och journalister kommer att i all evighet (åtminstone en hel valrörelse) att påpeka att "Du har ändrat dig!". Varpå man tvingas förklara att man minsann inte alls har ändrat sig, utan bara "omprövat mitt beslut" eller kanske "alltid menat att det här är det bästa sättet!".

Enklare är det då att styvnackat vidhålla den åsikt man från början hade och sakta, sakta anpassa den efter verkligheten, så att ingen märker att man ändrar sig. När sedan tio år har förflutit så kan man alltid skylla på ungdomssynder eller liknande. Eller så har man makt och då finns ju alltid möjligheten att anpassa verkligheten efter den egna ståndpunkten.

Så stalltipset blir: se till att ha rätt från början, det är svårt att komma undan med en förändring. Men om du nu skulle upptäcka att verkligheten ser annorlunda ut än din idé så är det bäst att ändra planen, det är dumt att ta den gamla, rivna vägen när trafikverket äntligen lyckats bygga en ny...