Angående politiska vildar

Debattens vågor går höga efter att Petzäll (SD) via media meddelat sitt parti att han hoppar av sitt uppdrag men samtidigt avser att sitta kvar i riksdagen.

Hans partikamrater rasar över "sveket", tidningarna skriver om hur mycket pengar killen kommer få utan att göra något och folk i allmänhet upprörs över slöseriet.

De lite mer debattlystna ställer retoriska frågor om en avhoppare ska få stanna i riksdagen, om de politiska vildarna har en plats i vår demokrati, eller om madaten ska tillhöra partierna?

Utan att recensera SDs politik eller Petzälls politiska gärning så måste det först konstateras att det inte finns något aktivitetskrav alls för den som blivit invald i riksdagen. Visst kommer partikamraterna bli irriterade om någon envisas med att aldrig komma dit eller alltid avstår vid omröstning, men utöver det så finns inget krav på vare sig aktivitet eller engagemang.

Vidare så får vi acceptera att en konsekvens av vårt allt viktigare personval är att en plats i riksdagen allt tydligare tillhör en specifik riksdagsledamot snarare än ett parti. Detta medför som vi sett en risk för att politiska vildar sitter kvar mandatperioden ut, men är på ett sätt även en garanti för att partierna inte kan utesluta obekväma ledamöter för att bli av med dem.

Diskussionerna om den ultimata utformningen av en beslutande församling lär fortsätta, diskussionerna om ersättningen till de som bär dessa uppdrag likaså. I slutänden så kommer alla lösningar alltid att vara en kompromiss mellan effektivitet och direkt folkstyre, vilket inte desto mindre betyder att diskussionerna om vårt styrelseskick är viktiga.

Björn Erlandsson

Bloggat från min iPhone