Ungdomsarbetslösheten är hög i Sverige, det tycks de flesta vara överens om. Nog för att många studerar eller ägnar ett ledigt år åt andra typer av självförverkligande (till exempel resor eller liknande) men många vill arbeta, i vart fall så svarar de ja på frågan om de vill ha ett jobb.
Av just den anledningen ser jag en klar vinst i att även ställa frågan: Vad vill du mer, förutom att ha ett jobb? Det är svaren på den frågan som i ganska många fall förklarar att många unga inte har ett jobb att gå till.
Men först till en annan viktig fråga, nämligen vad den arbetssökande gör för att få ett jobb. En del går till arbetsförmedlingen, men som gårdagens undersökning visade så är det mest de som är i behov av ekonomiskt bistånd som går dit. Alltså de som framförallt vill ha pengar utan att jobba.
De flesta andra skriver CV och skickar iväg ett par ansökningar hit och dit, samt kanske även besöker någon arbetsgivare för att visa intresse för att arbeta hos denna.
Här finns ett litet problem. De flesta av oss kan gå i tio olika butiker i jakt på ett par jeans. Men det är ytterst få som ens besöker tre arbetsgivare i jakt på ett jobb. En något märklig prioritering, men ändå en realitet. Detsamma gäller när det handlar om att skicka ansökningar, man kollar in ett par annonser och skickar till någon. Medan de flesta som ska köpa en telefon eller dator letar bland åtminstone tiotalts annonser, pratar med bekanta, jämför olika modeller och därefter ger sig iväg för att se de mest intressanta på plats i butik.
Skulle detta engagemang läggas på jobbsökande, som trots allt är något som påverkar både livet och ekonomin otroligt mycket mer, så skulle sannolikt problematiken med brist på arbete vara löst mycket snabbt.
Men åter till frågan: Vad vill du mer, förutom att ha ett jobb? När svaren blir att få ett specifikt jobb, roligt med hög lön, så är det kanske bra att upplysa om att man bör börja någonstans men det här svaret döljer ofta ett annat svar...
Sanningen är att de flesta av oss, även jag själv, har bestämda önskemål om vart vi ska bo, med vem vi ska bo, att vi ska ha tid att resa, att umgås, vi prioriterar ledig tid och så vidare. Och detta vill vi också, oftast mer än vi vill ha ett jobb. Då är det kanske inte så märkligt att man är arbetslös, speciellt om man bor på en mindre ort där arbetstillfällena är få.
En retorisk fråga: Varför ska jag jobba om någon annan försörjer mig och jag i stället kan ägna min tid åt något roligare?
Ett retoriskt (S)var: För att vara solidarisk och för att utvecklas!
Ett realistiskt svar: Då jobbar jag inte, jag gör något roligare, förverkligar mig själv och utvecklas.
Jag vet att ovanstående är provocerande och sannolikt inte gäller precis alla. Men med handen på hjärtat, skulle du jobba om du lika gärna kunde låta bli?
Svaret blir att så länge vi ger människor möjligheten att välja bort arbete så kommer de göra det. Och det är absolut inte fel, men att då även tala om arbetslösheten som ett problem är både naivt och fel. Arbetslöshet är fakta, men bara för den som verkligen vill ha ett arbete och sätter detta som nummer ett på sin prioritering så är det ett problem. För de som prioriterar något annat högre så är det bara frukten av ett fritt val och en egen prioritering.
Och det bör alla vara väl medvetna om, innan man klagar på att "det finns inga jobb!" för det finns det nästan alltid, bara man vill ha dem och inte prioriterar något annat högre.
Björn Erlandsson
Bloggat från min iPhone
0 kommentarer:
Skicka en kommentar