Konsumentmakt och vanmakt

När är det som mest svårt att acceptera ett misstag? Min uppfattning är att när någon annans misstag innebär att denne tjänar pengar på min bekostnad så kommer man ganska nära det mest oacceptabla misstaget.

Om detta händer i en kassa så brukar en uppmärksam konsument kunna få sin rätt ganska snabbt, kassören är ju i de allra flesta fall en människa som man kan tala med.

Men när det gäller automater är det betydligt värre, även om många säkert svurit över tjuvaktiga p-automater eller krånglande biljettautomater så vet vi ju alla att det inte hjälper det minsta. Allt mindre än en slägga lämnar automaten förkrossande oberörd.

Alla som åker med SJ här i Mälardalen känner till de blå plastklumpar som kallas "TIM-automater". Dessa har en märklig dysfunktion som tycks medvetet inbyggd då den finns på flera automater, på flera orter.

När man köper en enkelbiljett i denna automat så finns det en knapp för att välja "ungdom/student". Trycker man på denna så får man den rabatt som SJ så gärna skryter om. Men på de automater som utrustats med felet (vilket som sagt är ganska många) så ändrar automaten tillbaka till vuxenpris, ungefär lagom fort för att köparen precis ska hinna trycka på den gröna knappen som godkänner köpet.

Detta innebär att resenären betalar fullpris och SJ tjänar därmed lite extra, för som ni förstår så är det i det närmaste omöjligt att få tillbaka dessa pengar. Varken konduktör eller kundtjänst hade någon som helst lust att hjälpa till, vilket jag förstår då de tack vare felet tjänat lite extra.

En rutinerad resande vet detta, för han/hon har redan blivit lurad på detta sätt. Det är bara att vänta ett par sekunder, se automaten ändra och sedan trycka på knappen igen. Men för SJ är det så klart en bra affär. För det spelar ingen roll, man är de enda möjliga resealternativet för många av oss och kunderna återvänder i nästan alla fall oavsett bemötande.

Så känn dig blåst, trevlig resa!

Björn Erlandsson

Bloggat från min iPhone