Vem är den rätte för fyrklövern?

Jag tänkte ge mig in i den lilla diskussion som så passande hoppat upp i medierna, efter att sossarna lyckats hitta ett nytt namn till ledare och miljöpartiet börjat förbereda sig för stämma så vill medierna hitta ett nytt parti för att kunna dra ut på diskussionerna ytterligare.

Därför är jag inte det minsta förvånad att man nu lyckats leta upp ett par centerpartister som vill att Maud Olofsson inte ska sitta kvar i evighet, Abir Al-Sahlani har till exempel varit tydlig med det redan sedan i höstas och nu försökte tidningarna få det till att "även Fredrik Federley kräver hennes avgång". Läs om det i SVD här.

Federley själv skriver dock på sin blogg att Olofsson inte har några avgångskrav på sig, men att det kan ses som en rekommendation för partiets bästa att hon inte leder partiet i nästa val. Detta tror jag som sagt att många av oss i partiet håller med om, ett smidigt överlämnande till en ny ledare någon gång under mandatperioden fram till nästa val verkar lämpligt för Olofsson som varit partiledare de senaste tio åren.

Jag blir dock lite tveksam till den entusiasm och i vissa fall direkta övertro som många verkar hysa när det gäller att välja en ny ledare. Nog för att det i opinionsmätningarna ger ett lyft att få en ny ledare, men det beror framförallt på alla de positiva skriverier som återfinns i medierna när en ny ledare valts. Jag hoppas därför att vi i centerpartiet sköter det hela på ett lite annorlunda sätt än till exempel socialdemokraterna, som vi alla vet var i desperat behov av positiv uppmärksamhet.

Centerpartiet bör alltså välja en ny partiledare inför nästa val. Det finns då intressanta frågor att besvara, framförallt vem, men även när det ska ske? Federley anser att det bör ske i år, i september rättare sagt. Andra anser att det bättre görs på stämman 2012.

Min åsikt är att det är fel att fokusera allt på ledaren, att som socialdemokraterna välja en ledare som sedan "tar ut sitt lag" känns både totalitärt och gammaldags. Jag tycker det är tråkigt att ett så stort fokus ska ligga på en enda person, det är ju vi som medlemmar som ska forma vårt parti och det är vi som ska välja vad vårt parti ska stå för. Inte en ledare, även om denne valts av medlemmarna. Därför bör vi göra tvärt om, förnyelsen ska komma underifrån och partiets ståndpunkter ska därför inte vara beroende av vilken ledare vi har.

Det talas om att en ny partiledare är den som ska ge en "energikick till förnyelsearbetet", jag undrar om man ens kan tala om en förnyelse när man inte vet var man står innan? Hur som helst behöver partiets ståndpunkter bli tydligare, men här väger inte Olofssons, Federleys eller någon annans åsikt tyngre en varje medlems åsikt. Demokrati kallas det visst.

Och därför så anser jag att det finns skäl för att Olofsson bör sitta kvar fram till 2012, tills dess förväntar jag mig dock att hon lägger stort engagemang på att leda vårt parti mot en mer stringent framtid med tydliga, liberala och gröna värderingar. 

Men här har vi faktiskt ett stort problem, vår partiledare är samtidigt minister med ansvar för ett departement. Tyvärr dessutom näringsdepartementet, med det förfärliga, statliga bolaget Vattenfall som främsta juvel. För mig känns det som helt fel ministerpost för en liberal, liberaler vill att företag ska styra sig själva och nu tvingas vår partiledare alltså att samtidigt som hon argumenterar för att staten ska avveckla sitt ägande i bolag även försvara ett sådant bolags agerande. Och detta är en tydlig belastning för vårt parti.

Det här problemet blir mycket tydligt, samtidigt som partiledaren i alla högsta grad behövs i partiet så har hon även fullt upp med sitt regeringsuppdrag. Naturligtvis blir partiet lidande. Därför vill jag att partiet ska ha fler namn i toppen och att vi i framtiden ska låta ledaren lägga hela sitt fokus på att utveckla och hålla samman partiet. I regeringen sätter vi i stället de talesmän som ska vara kunniga på det område de ansvarar för. På så sätt behöver inte vår partiledare ständigt dras in i all negativ publicitet runt till exempel statliga bolag och samtidigt så kommer vi få ett tydligare ledarskap i partiet och fler starka namn i valrörelsen. 

Slutsatsen av detta resonemang kanske måste bli att Olofsson ska sitta kvar i regeringen och ta hand om sitt departement hela mandatperioden och att vi plockar fram en ny ledare snarast som kan fokusera på partiet. Federleys idé om att välja en ny partiledare redan i år är nog inte så dum när allt kommer omkring... 

Björn Erlandsson

--------------------------------
Läsvärda texter bidrar även Johan Hedin, Marcus Persson, Magnus Andersson och Annie Johansson med.