I förrgår så bekände Karin Wanngård (S), som föreslagits som nytt oppositionsborgarråd i Stockholm, färg och konstaterade att om hon fick bestämma så skulle inte ungdomar behöva ta "skitjobb" som säljare. Jag får börja med att säga att hon hade en poäng, det finns jobb som säljare där lönen enbart är provisionsbaserad och dessutom låg. Sen finns det ganska många arbetsplatser med antingen hög provision eller grundlön plus provision. Jag ser egentligen inget fel i att den som gör bättre resultat än någon annan ska få mer betalt än den andre, men det gör alltså Wanngård.
Men det mest olyckliga var nog att hon lyckades dra en hel bransch över samma kam, med argumentet att hon sett det på TV. Om vår världsbild nu bara ska utgå från de fall som vi ser på TV så är jag rädd att den kommer bli ganska verklighetsfrånvänd, och inte minst: den kommer föda extrem populism. Kanske är det just det som är socialdemokraternas nya riktning?
Vad finns kvar när rosen blommat över? Svaret: ett nypon.
Som en skön kontrast kom så idag ett av partiledare Håkan Juholts första ordentliga inlägg i debatten (se DN Debatt). I ett Sverige där de största problemen sammanfattas med orden bostadsbrist och ungdomsarbetslöshet så väljer Juholts att fokusera på "kulturen" som han anser vara utsatt för stor fara.
Andemeningen är att kultur ska finansieras gemensamt, bibliotek ska vara gratis, museer ska ha fri entré och "andra kulturupplevelser" (vad han nu menar med det) ska även de finansieras gemensamt, tvångsvis genom skatt. Medborgarna klarar inte av att välja vilken kultur de vill ha och därför besöka just den och betala för den. Nej, i Juholts Sverige ska staten bestämma vad som är bra kultur och finansiera denna med pengar som staten genom lag tvingar dig att bidra med.
Socialdemokratiska företrädare har varit tydliga med att man skall fortsätta att vara otydliga och således inte uttala sig om skatter förrän man gjort klart sin "översyn". Tydligt är dock att man anser att mer pengar ska komma från statligt håll och succesivt portioneras ut till de verksamheter som socialdemokraterna värnar om, och för att mer pengar ska kunna komma ut så måste mer pengar komma in...
Självklart ska vi ha gemensamt finansierad vård, skola och omsorg. Självklart ska vi gemensamt finansiera infrastrukturen i landet, i vart fall där det behövs. Men lika självklart är att staten ska hålla sina fingrar borta från all den verksamhet som ska vara fri och oberoende. Hur Juholt kan anse att man bäst bevarar kulturens oberoende genom att ge den statliga bidrag, enligt villkor uppställda av en politisk majoritet, är för mig en gåta. En utblick i världen fäster uppmärksamheten på Kina som nu uppmärksammas allt mer i västerländska media för sina insatser för att se till att människor får "rätt" sorts kultur...
Men kanske är det som Juholt säger, att här framträder skillnaden i människosyn som tydligast. Jag tror på medborgaren som en individ fylld av goda idéer och en fri vilja, en drivkraft som behöver utrymme för att växa. Juholt tror att folkvalda är de som ska avgöra vad som är bäst för denna individ, för individen är inte klok nog att själv avgöra vad som är bra för henne. Och inte minst, han tror att dessa folkvalda är en intellektuell elit med större förmåga att fatta kloka beslut.
Men lyckligtvis är ett annat Sverige möjligt, ett Sverige där individen står i centrum och varje person har rätten att styra över sitt eget liv, fri att pröva sina egna vingar och skyddad av ett grundläggande skyddsnät av vård, skola och omsorg som vi alla finansierar gemensamt. Ett Sverige där vi inte styrs av personer som anser sig vara bättre än oss andra och bättre kunna fatta beslut om vad vi vill göra med vår tid här på jorden. Det är ditt liv, ta vara på det!
Björn Erlandsson
-----------
För ytterligare funderingar om vad Wanngårds åsikter i jobbfrågan innebär så kan jag rekommendera Expressens ledare (klicka här) och även ledaren i SvD (klicka här), för en notis om Juholts debattartikel, se Expressen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar