Nytt år, ny tid!

Så går 2009 mot sitt slut och jag skall sammanfatta året innan jag övergår till att fira att det tagit slut.

Året började med att jag startade den här bloggen och sen dess har närmare 250 inlägg publicerats här. I runda slängar motsvarar det i antal tecken cirka 80 PM i den form som juridiska fakulteten i Uppsala kräver, vilket antyder att jag lagt ner mycket tid på det här. Och det stämmer.

Det har hänt mycket under året, illern Junior flyttade in i mitt liv i januari och sen dess är inget sig likt. Han har bidragit med liv och lust till det mesta och är ett givet samtalsämne för alla bekanta. Förutom Junior så har studierna tagit mycket tid och kraft, dessvärre känns det ibland som att jag inte lärt mig något alls men denna känsla har botats genom att jag börjat prata juridik med någon utomstående. För jämfört med den som inte läst juridik så kan jag riktigt mycket. Avtalsrätt, arbetsrätt, skadeståndsrätt, sakrätt, familjerätt och immaterialrätt... Mycket har man hunnit igenom men mer finns kvar. Halva grundutbildningen avklarad och därefter kommer de mer specialiserade delarna så om tre år kommer jag att vara en färdig jurist.

Året har dessutom innehållit en mängd planer, drömmar och idéer om hur framtiden skall se ut. Planer för veckor, månader och år har uppställts, vissa har fullföljts och andra har grusats. En fundering på att ta ett studieuppehåll och göra något annat vaknade, stärktes och lades till handlingarna alltmedan den som var navet i de planerna visade sig vara lite mindre pålitlig än förväntat. Men oavsett så har jag lärt mig en del om människor och dessutom så är jag nu övertygad om att det som skedde var det bästa, med facit i hand så var det inte bra planer som smitts.

I ett större perspektiv så har den så kallade ekonomiska krisen dragit fram över världen, klimatkrisen har krävt uppmärksamhet och politiska kriser över världen har satt sina spår i debatten. Men det mesta är glömt nu när vi går mot ljusare tider, eller?

Jag hoppas att 2010 blir ett år då allt blir lite bättre än det varit under 2009, men en sak är säker och det är att inget förändras utan att människor engagerar sig. Så gör det!

GOTT NYTT ÅR!

På skidtur i månskenet

Det var nästan två år sedan sist så jag ansåg att det var dags igen, idag fanns inget att skylla på. Det fanns snö, det fanns fält och jag hade hela utrustningen inom räckhåll. Alltså gav jag mig ut på längdskidor.

Att åka längdskidor över ett öppet fält i månskenet har sin charm, månskenet och snön ger ett nästan magiskt ljus, marken och träden glittrar i takt med stjärnorna när man glider fram över nejden. Naturen kommer väldigt nära och när man inte längre ser hus och annat som tyder på att det är år 2009 så kan man nästan fråga sig om det är det. En känsla av tidlöshet och lugn i sinnet.

Det finns många som inte gillar vare sig skidåkning eller klara månskenskvällar då man kan söka sig bort från civilisationen. Ensamheten skrämmer dem, de är rädda för att bli ensamma med sig själva. De människorna behöver öppna sina ögon och finna harmoni i sina liv. För om man inte är trygg med sig själv, vem är man då trygg med?

Så här på vintern så kan det vara trevligt att se tillbaka på foton från i somras, dessa är från Lysekil på midsommardagen där jag var tillsammans med en god vän...

Hur ska det bli?

Det är snö och det är vackert, det ar kallt och det är ledigt... Ganska lyckat alltså. Julhelgen är förbi, och fred och frihet råder inte i världen.

Åter igen används religion som slagträ för att rättfärdiga brutalitet, just nu gäller det Iran. Tydligen så anses oppositionen (30 % enligt det senaste valet) vara gudsfiender eftersom de är emot landets president (som 60 % av rösterna). Enligt logikens regler så borde de ledare som genom att anklaga sina motståndare för att vara gudsfiender då även utropa sig själv som gud. Och det torde, åtminstone är det så i kristendomen, vara bland det absolut värsta man kan göra.

Så med ledarnas logik borde alltså de själva straffas med döden...

Nu fungerar det dock inte så, man använder alltid sina religiösa regler mot sina motståndare men struntar i att själva följa dem. Och så anser vi här i väst att religion skall vara skyddsvärt...

För övrigt så anser de styrande tydligen att oppositionen endast utgörs av några hundra tusen (vilket skulle innebära att landet skulle ha cirka en miljon invånare med ledning av valresultatet...) samt att det är "väst" som ligger bakom alla demonstrationer och dessutom är roten till allt ont i deras del av världen.

På frågan om det är regimen eller oppositionen som är de onda tänker jag inte ens försöka svara, som alltid så finns det personer som önskar fred och frihet inom alla läger i politiken, likaväl som det finns extremister som vill förtrycka alla som inte tycker som de. Så även om regimen störtas finns risken för att det bara kommer en ny ledning som utnämner sina fiender till gudsfiender...

Vi skall vara rädda om vårt öppna, fria och demokratiska samhälle där även den som inte håller med den styrande majoriteten tillåts ha sina åsikter! Men det betyder inte att vi här i Sverige har ett perfekt samhälle, nej långt därifrån. Men jämfört med andra så har vi det bra...

Valfrihet eller lagfäst likformighet?

Sverige är ett jämställt samhälle som vilar på liberala tankar om frihet, varje individs lika värde och idén att alla skall ha samma möjligheter, samma rättigheter och samma skyldigheter.

Eller så är det kanske inte så, det kanske snarare är så att vi har ett patriarkalt förtryckarsystem där den heterosexuella mannen är normen och alla andra är underkastade honom?

Eller lever vi kanhända i ett socialistiskt system där kollektivet är det viktiga och alla jobbar mot ett gemensamt mål? Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov!

Om sanningen skall fram så tror jag inte att verkligheten sammanfaller med någon av ovanstående idéer och jag tror heller aldrig att den kommer att göra det, för det kommer alltid att finnas olika idéer och viljor och det leder till ett dynamiskt samhälle som förändras över tid. Och det är ju tur det, för ett stangerat samhälle är sällan ett bra samhälle för alla som bor där, det är vetskapen om att det förändras som gör att de som inte är ense med majoriteten ändå tror på det demokratiska systemet. För man ser att det kan förändras.

Av den anledningen att vi har just ett demokratiskt system så är det många debattörer som för att stödja sina argument hävdar att de har folkets stöd, att folkviljan är si eller att "vi män anser att" bara för att ge sken av att man talar å en större grupps vägnar. I de allra flesta fall helt utan mandat att företräda de man påstår sig företräda.

Ett nätverk som kallar sig "Det manliga initiativet" har till exempel tagit sig an uppgiften att företräda de jämställda männen i kampen för en strikt uppdelad föräldraförsäkring. Jag förstår hur de tänker och jag delar uppfattningen om att pappan har samma behov av att vara hemma med barnen som mamman har. Men jag ställer mig mycket frågande till att någon annan än just de enskilda föräldrarna skall avgöra detta, för varför skall man tvinga in några i ett system som de inte vill ha? Om båda föräldrarna är ense om hur de ska dela upp barnskötseln så har väl ingen annan med det att göra?

Likaså brukar RFSL vara duktiga på att tala å alla homosexuellas vägnar, trots att de enda de har mandat att företräda är deras egna medlemmar. Men även här håller jag med om mycket, men inte allt. Och jag irriteras av att få en åsikt skriven på min näsa bara för att jag råkar tillhöra en viss grupp.

Med avstamp i den delade föräldraförsäkringen så vill jag ställa mig frågan vilket som är viktigast, att ha möjligheten att välja eller att bara ha en väg att gå? De som ingår i det manliga initiativet har all möjlighet att dela upp sin föräldraledighet i lika stora delar utan att för den skull tvinga alla andra att göra det.

Omvänt så har många ansett att homosexuella inte skall få gifta sig, utan att ha några sakliga argument för det. Varför skall de förvägra någon annan möjligheten att få samma rättigheter som de? Varför skall någon annan lägga sig i vad jag gör när mitt val inte påverkar någon annans möjlighet att göra ett annat val?

Jag anser att man mer än gärna får opinionsbilda för att få gehör för sin åsikt, men jag vill inte att man skall ta bort möjligheten för någon annan att göra på ett annat sätt. För så länge någons val inte skadar någon annan så bör envar få fatta sina egna beslut. Vi människor är trots allt tänkande individer, oavsett vad olika politiska krafter hävdar!

Recension: Göta kanal 3

Bjöd mina systrar på bio idag och efter ungefär en timme och trettiotvå minuter så hade vi fått se "Kanalkungens hemlighet" avslöjas i "Göta kanal 3". Denna film har tydligen ansetts vara bäst av de tre, men smaken är olika och den som har betalt för att tycka saker är ofta inte ense med majoriteten.

Liksom i de andra två filmerna så är det Anderssons Båtvarv som drabbats av smärre ekonomiska problem (skulder på 2,2 miljoner) och kronofogden kommer på besök. Jag måste säga att jag har vissa invändningar mot utmätningsförfarandet, det är inte riktigt likt fogden att jaga gäldenären med båt eller bedriva spaning... Fast jag har läst ett fall där fogden faktiskt bedrev spaning, de kollade till och med igenom tvätten hos en kvinnlig bekant till gäldenären... Men domstolen gillade inte detta och sa nästan rakt ut åt kronofogdemyndigheten att skärpa sig.

Och dessutom så måste det faktiskt framgå att gäldenären äger det man mäter ut, o det framgår väl inte att gäldenären äger saker i kanalbolagets hus? För övrigt så undrar jag om det är en exekution i största allmänhet eller om det är fråga om en konkurs? Men det kanske inte är tänkt att man ska se filmen med juridiska glasögon, den är ju ingen bra reklam för kronofogden direkt...

Men utan juridiska glasögon så är det lagom dråpligt, klassisk buskis som får människor i salongen att brista ut i skratt vid flera tillfällen, som till exempel när Hans och Greta skall till och gifta sig. Magnus Samuelsson gör ett kul inhopp som MC-snubbe och Rafael Edholm har något som tilltalar mig... Övriga skådespelare gör sitt jobb, kronofogdarna som spelas av Magnus Härenstam och Sara Sommerfeld är precis så onda som de förväntas vara även om Härenstam drabbats av ett lite väl tillspetsat manus. Janne "Loffe" Carlsson torde vara "Andersson" med hela svenska folket men är påfallande trött, det passar dock i rollen. Eva Röse gör nog det hon ska men sticker inte ut. Alltså genomgående fullt godkänt skådespeleri. Men filmen håller inte samma trevliga ton som de tidigare gjort, falskhet och ondska har smugit sig in på sätt som inte setts tidigare. Jag antar att det är det kritikerna gillar men för mig så känns det inte riktigt bra...

Sammanfattningsvis så var filmen värd att se, men den var inte värd de 95 kr som biljetten kostar. Vänta tills den kommer med student-rabatt eller på DVD. För övrigt så måste biograferna se till att få bättre bildkvalité, ska man ha så stor bild så måste kvalitén vara bättre än i en vanlig TV!

Väderförhållanden

Runt om i världen har de extrema väderförhållanden, men här i Sverige så har vi helt normalt vinterväder. Man kan anse att vi valt helt rätt plats att bo på!

Men visst är det lite märkligt att människor dör på grund av lite snö i USA? Har de inte fattat att väg + snö = halka --> svårt att komma fram och lätt att köra av? Men å andra sidan verkar det inte vara en uppenbar sanning för alla svenskar heller, och det skyller jag på den som kommit på att alla vägar skall saltas. Märk väl att de dagar då vi hade det riktigt kallt så var det väldigt få bilolyckor men nu när det blev lite varmare så blir det fler olyckor. Och när det var kallt så låg det snö på vägen medan det nu bara är blött, eller modd. Det senare får folk att tro att det är sommarväglag och gör att de inte tar det försiktigt och olyckorna blir ett faktum. Man måste tänka på att människors medvetenhet om väglaget och dess verkningar är viktigare än de faktiska förhållandena. Och människor tänker att snö = halka --> man tar det lugnt, medan blött = skapligt grepp --> man kör fortare än man borde eftersom det finns is och modd i blötan.

Saltet på vägarna är ett aber, sluta salta!

Juldagsbetraktelser

När juldagsmorgon glimmar... så sov jag sött i min säng, men nu är jag vaken och betraktar årets julafton. En trevlig tillställning i vanlig ordning, nästan hela Erlandsson-familjen som denna jul motsvarades av 21 personer som var här på gården när vi åt julbord, vissa traditioner är bra tycker jag.

En av dagens traditioner består ju som bekant av Kalle Anka och hans vänner på SVT1 och för första gången måste jag säga att det bara är att beklaga, Kalle Anka är kasst. Det var roligt när man var liten men nu kan man ju allt utantill. Men kanske har jag bara råkat hamna i en sinnesstämning där allt som inte utvecklas och går framåt känns obehagligt? Själva jultraditionen med julbord och att släkten samlas är dynamisk, människor förändras och därför är den bra. Men Kalle Anka förändras inte, och det hela blir nästan en surrealistisk bild av något som inte existerar.

Dagens andra, och för mig sista ,TV-tradition är Tage Danielssons Karl-Bertil Jonssons Julafton. Har ett den ett flertal gånger men just i år slogs jag av all charmig ironi som finns i den, oavsett om den är att betrakta som ålderstigen eller inte så finns det en hel del små poänger som är väl värda att ta till sig. Politisk är den, Karl-Bertil är en sann socialist men det finns ändå mer universella poänger att ta till sig. Och dessutom så är den rolig.

Men nu är det bara att överleva mellandagarna och nyårsfirandet också (vilket inte kommer bli så svårt) och sedan är vardagen tillbaka igen. Ska enligt planen inleda året med på Husdjursmässan i Kista (3-6 Januari), fylla år den 5e Januari och börja plugga igen den 7e. så det finns att göra, men fram tills dess så blir det lugnt. Och det gillar jag.

Trevlig helg!

God Jul!

Så var det åter julafton, en tid för glädje och eftertanke och en hejdlös konsumtion för de flesta. Ja, det är åtminstone så som julen brukar beskrivas. För mig handlar det mest om samvaro med familj och släkt och jag tycker att julen är trevlig. Oavsett om jag får julklappar eller inte.

När jag fått frågan vad jag önskar mig så har jag ofta svarat att jag inte vet. Jag har ju faktiskt allt jag behöver och fler prylar skulle inte göra mig lyckligare. Men jag blir ändå glad när jag får julklappar, för jag vet att bakom prylen så finns det ett engagemang och en välvilja och det är det som gläder mig, även om jag inte har något jättestort behov av själva saken.

Såhär i juletid så brukar många passa på att ge andra en liten moralisk känga, påpeka att alla minsann inte har det så bra som man själv har och uppmana andra att bota sitt samvete. Jag misstänker att man botar sitt eget dåliga samvete genom att påpeka för andra att de minsann inte ska vara så glada åt sin egen lycka.

Just i år är det de hemlösa som står i fokus, jag vet inte så mycket om hur många de är, varför de är hemlösa eller hur de har det men jag vet att många bloggare uppmärksammar deras situation. Och ofta har de kommit på att "oj, det finns hemlösa" tack vare ett program på TV3 (enligt uppgift), genom Stockholms stadsmission och genom att ett pojkband som jag inte ska nämna vid namn har engagerat sig i frågan. De sistnämnda har i TV strängt poängterat att "det kanske ser ut som ett PR-trick, men det skiter vi i!" och jag har full förståelse för att de struntar i det. För PR-tricket fungerar bevisligen bra.

Men nu kära läsare så ska jag fira jul med min familj och min släkt. Jag sparar omtanken om miljön, de hemlösa, världens fattiga och alla andra behövande till en annan dag, jag räknar med att om jag tänker på de behövande 364 dagar om året så är det mer moraliskt rätt än att bara tänka på dem idag. Men säker kan man ju inte vara, så jag har slagit in julklapparna i tidningspapper för att inte slösa med julpapper. Lika bra att tänka på världens framtid idag med!

GOD JUL!

Familjens julgris med tillhörande tomte önskar God Jul!

Jag tar risken att göra fel

Fick höra att det verkar dumt att kritisera en åklagare när man själv har planerat att bli jurist i framtiden. Och det kan säkert stämma, men jag tror att det är mycket värre att göra sig ovän med en åklagare om man har för avsikt att bli tjuv...

Men det är sant, man ska se till att inte skaffa för många ovänner här i livet. Men å andra sidan så kan man inte låta saker som stör gå obemärkt förbi heller. Så det är en smal gräns att balansera på, den är lätt att överskrida. Men att inte reagera på missförhållanden eller fel är inte heller rätt, det är väldigt ofta som människor drar upp den välkända devisen "det är inte de onda människornas handling som skrämmer mest, det är de godas tystnad" och jag vägrar vara tyst. Hellre ond handling än tystnad. Jag är beredd att ta risken. Jag är beredd att stå för det jag tror på.

Motsatsen vore...

Bränd bock och klagande åklagare

Så har den brunnit, julbocken i Gävle. Åter igen har vandalerna vunnit och vi som anser att bocken är en av de bästa juldekorationer som någon stadskärna kan visa upp får glädjas åt att den åtminstone stod ett tag i snön.

Personligen så kan jag inte förstå vad som är så förbannat roligt med att förstöra saker, skadegörelse är ett av de onödigaste brotten av alla. Vad får någon ut av att förstöra saker? Önskar att alla kunde låta bli att förstöra, men så är det dessvärre inte.

Så vacker är bocken innan en sabotör varit i farten...

För att gå från brott till domstol så läste jag i förra veckan en debattartikel i Svenska kyrkans tidning, undertecknad av bland annat kammaråklagare Anders Månsson. I artikeln bemöter författarna vad de anser vara Jonas Gardells "falska profetia" med anledning av att dennes bok "Om Jesus" fått vad artikelförfattarna anser vara helt okritiska och positiva recensioner.

Jag har inte läst Gardells bok, ej heller recensionerna. Inte heller ser jag något fel i att man kritiserar Gardells liberala och mänskliga tolkning av Bibeln, och självklart får Anders Månsson och hans medförfattare tro precis vad de vill och uttrycka detsamma.

Men det finns en sak som jag är mycket kritisk till, och det är att Anders Månsson undertecknar artikeln med sin titel "kammaråklagare". Åklagaren har stor makt när det gäller brottsutredningar, han har stor makt när det gäller att föra talan mot brottslingar och han representerar staten, det vill säga oss alla, i domstolsprocessen mot den som begått ett brott. Därför anser jag att det är ytterst olämpligt att som åklagare kritisera en författare som ger uttryck för sin tro i en bok. Att man även kritiserar de fria mediernas artiklar om boken är även det olämpligt. Att ange sin titel i ett sådant sammanhang skadar förtroendet för åklagarmyndigheten, en åklagare måste vara objektiv och förväntas inte ta någon som helst hänsyn till olika religiösa idéer och tolkningar. I ett sekulärt land måste även statens representant i domstolen vara fri från religiösa fördomar. Och denna förutsättning har Månsson genom användandet av sin titel i kritik av media och en författare fått mig att tvivla på. Hur kan jag veta att åklagaren inte tar in sina religiösa idéer även när han beslutar om en anmälan skall leda till åtal eller om den skall läggas ner?

Som jag redan sagt så anser jag att alla har rätt att ha sin åsikt och att uttrycka densamma. Men man måste tydligt skilja på privatliv och proffession, och i det fallet anser jag att det är beklagligt att en åklagare anger sin titel i ett debattinlägg. För varken medias bevakning eller Gardells bok är på något sätt stridande mot svensk rätt. Och det är det som strider mot svensk rätt som åklagaren har till uppgift att beivra, inget annat!

Med detta sagt så hoppas jag att vi i framtiden kan njuta av religionsfriheten, tryckfriheten och åsiktsfriheten utan att åklagare försöker övertyga oss om att vår tro är fel.

Ha det så trevligt i julstöket, glöm inte att utan lutfisk så är det ingen jul!

Sahlin säljer Moderat politik och Arbetsförmedlingen gör som vanligt

Så var terminens resultat skrivet i sten, eller åtminstone på papper, och det innebär att jag inte behöver oroa mig mer för den gångna terminen och det är ju skönt. Nu kan jag satsa all energi på nästa termin som jag lovat mig själv att kommer bli bättre på alla sätt. Utgångspunkten är bra, för det är svårt att göra det sämre, åtminstone när det gäller en psykiska hälsan. Det är bara att bryta ihop och komma igen, som det heter.

Som den uppmärksamma person jag nu en gång är så såg jag programmet Agenda på SVT i förrgår och kunde konstatera att Fredrik Reinfeldt ger ett förtroendeingivande intryck när han pratar och jag hoppas att han kan hjälpa fru Husmark på traven när det gäller att prata om sjukförsäkringen. För det nya systemet är inte så dåligt som det låter när oppositionen pratar om det, trots att många litar på Mona Sahlin när hon pratar om förändringen. Hon som inget vet får komma fram i media och folk tror på det hon säger. Och det förefaller lika genomtänkt som att prata med en Volvohandlare när du ska köpa en Saab...

Igår så uppmärksammade de lokala nyheterna på SR här i Örebro ett framgångsrikt projekt för att få ut arbetslösa på arbetsmarknaden eller i utbildning. Göran Persson heter projektledaren för det treåriga projektet "Lyftkraft" som har som mål att 54 personer i Örebro län ska ha fått jobb eller börjat studera när projektet är slut 2011 och man har nu alltså kommit halvvägs. 12 personer har fått jobb och man tror inte att man kommer nå målet.

Personligen så hajade jag till när jag hörde nyheten. Målet var alltså att på TRE år få 54 personer till jobb eller studier. Och efter halva tiden hade man lyckats med 12! Och man trodde inte att man skulle lyckas nå målet på de resterande 1,5 år. Ibland så undrar man hur det är ställt med förnuftet på Arbetsförmedlingen i allmänhet och dess Örebrofilial i synnerhet. Maken till lågt ställda mål har sällan skådats, och resultatet är ännu sämre. Men Göran Persson tycktes stolt över projektets senaste bragd, att få tre kvinnor att börja jobba inom den kommunala verksamheten. Och med en sådan projektledare så...

Jag vet att jag utelämnat en viktig detalj i sammanhanget, för trots att jag gärna vill betrakta alla svenskar som svenskar så är detta projekt riktat till en grupp som enligt AF inte är svenskar, de är somalier. Och de har enligt AF svårast av alla att få jobb i Örebro län. Så då tillsätter man ett projekt som ska få 54 personer att börja studera eller jobba. På tre år. Något säger mig att arbetsmarknaden ser mörkare ut om man själv ser mörk ut, och att detta följer en proportionell kurva. Mörkare och mörkare.

Jag har dock mycket svårt att tro att dessa nya svenskar är så hopplöst efterblivna att de inte klarar av det allra minsta jobb eller studier. Jag tror att de alla har stor förmåga, och kan inte begripa hur man kan tillåta att ett projekt med ett så löjligt mål som det "Lyftkraft" har får startas. För det är tydligt att projektet i princip inte gör någon nytta alls, tolv personer i arbete på 1,5 år. Man häpnar över oförmågan hos Arbetsförmedlingen.

Och med det sagt så byter jag snabbt ämne och kan jag meddela alla julgranstjuvar att det inte är någon idé att ge sig ut i skogen, jag och Junior vaktar granarna och dessutom så är det mycket jobbigare för er att försöka hitta en fin gran i skogen än att köpa den på torget. Ärlighet är idag inte bara bra, den är bekväm också!

En julgranssaga

Snön ligger vit över landet och julhelgen närmar sig, en tid av glädje och ljus för de allra flesta. Barnens ögon tindrar i takt med juleljusen och stämningen blir allt högre för var dag. Det fjärde adventsljuset brinner idag och alla väntar på att få fira Jesus födelsedag...

Men innan julafton är inne så skall den gode familjefadern se till att en av högtidens riktiga höjdare anländer, julgranen skall införskaffas och kläs. Denna fantastiska tradition har hållits vid liv länge nu och även om många övergått till bleka kopior i plast så föredrar majoriteten den äkta, doftande och barrande.

Utanför affärer och på torg står försäljarna och visar upp "årets vackraste gran" medan vissa butiker ståtar med "årets billigaste gran". Alla familjer tävlar om att ha den finaste och ståtligaste julgranen, för att visa att man minsann har både pengar, utrymme och tid. För att inte tala om att man ska visa upp sin goda smak för släkten.

Men det är nu, i jakten på den vackraste granen som var femte familjefader förvandlas till en förhärdad brottsling. Familjefadern ger sig av, ut i skogen och fäller på sitt mest manliga sätt den vackraste granen han ser och tar den med sig hem. Visar stolt upp den för familjen och får en kyss av sin fru som åter igen ser sin man ta hem den vackraste gran hon någonsin skådat.

Barnen klär granen medan föräldrarna ser på, allt sedan familjefadern krönt densamma med stjärnan i toppen. Därefter betraktar hela familjen julens klenod. Julens stöldgods är bärgat och nu sitter brottslingen där och njuter av sitt dåd.

Och han är långt ifrån ensam. Varje år stjäls julgranar motsvarande värden för miljontals kronor och var femte gran som pryder hemmen i juletid är stulen. I sin iver att visa upp sitt vackra hem inför julen skyr familjefäder inga medel, man är beredd att begå både skadegörelse och stöld. Och man visar stolt upp stöldgodset efteråt...

Vad är det som driver dem? Vad är det som får laglydiga människor att ge sig ut för att med yxa och såg förstöra en annans egendom och dessutom stjäla av den? Är det pengarna som sinar? Knappast, det är nästan dyrare att ta bilen ut till skogen än att köpa en gran på torget. Är det spänningen? Traditionen?

Jag vet inte, men nog är det märkligt att man med gott samvete stjäl och förstör. För inte tar man väl ett äpple på ICA utan att betala bara för att det finns så många av dem?

God jul på er alla tjuvar, men se upp för skogvaktarna. Och till er andra, ärliga människor önskar jag en riktigt God Jul. En ärligt förvärvad gran är väl trots allt vackrare än en stulen?

Ibland går det inte som de tänkt sig...

Idag verkar vara en sådan dag då det helt enkelt inte går så bra med allt. De stora bindande överenskommelserna för att minska människans klimatpåverkan tycks utebli i Köpenhamn, Saab läggs ner och Miljöpartiets stöd ökar.

Men frågan är om detta verkligen är rena katastrofer? Att det hade varit väldigt snyggt, rent politiskt, att få fram ett bindande avtal som kan ersätta det lätt överspelade Kyotoprotokollet på den internationella arenan är förvisso sant men alla verkar åtminstone vara ense om att vi har problem och att dessa skall lösas. I den bästa av världar så skulle detta leda till att varje regering vidtar så stora åtgärder den kan för att minska klimatpåverkan i det egna landet, och om det görs i alla länder så spelar det ingen roll att man inte har ett bindande avtal som tvingar alla att göra på ett sätt. Individuella lösningar är troligen bäst, det finns inga universallösningar som passar alla länder.

Att det skulle bli svårt att komma överens är ingen överraskning, vi vet ju hur svårt det är i den svenska politiken trots att bara en majoritet behöver vara ense. På den internationella planen så måste alla aktörer vara ense och sannolikheten för att få en uppgörelse som tar på krafterna minskar till noll. Till exempel så ville EU ha ett bindande avtal, USA ville ha ett avtal som band Kina, och kina ville inte bli bundna alls, samtidigt som u-länderna (typ alla andra) vill ha skadestånd för att de tycker att klimatförändringarna är i-ländernas fel. Något sa mig ganska tidigt att det skulle bli lite svårt att komma överens...

Men det fanns tydligen de som hoppades på att man skulle lösa hela världens problem i Köpenhamn 2009. Naiva optimister kallas de, och de sägs faktiskt leva längre än alla andra.

För Sveriges del så har vi nya problem på halsen, eller snarare så har gamla problem fått sin lösning. Saab skall läggas ner och hela Trollhättan är i uppror. Om man ska tro tidningarna, personligen så tror jag inte att man är mer upprörd nu är när GM tog över förra årtiondet. Det är tråkigt att ett stort företag försvinner och människor blir arbetslösa men ända sedan det stått klart att de enda som velat köpa Saab varit små, relativt okända, sportbilstillverkare så har man insett att hoppet varit litet. Och nu kom GMs dom, Saab avvecklas. Men jag tror inte att världen går under för det, eftersom regeringen inte gått in och gjort bort sig genom att ta över Saab så finns det pengar kvar i statens kassa för att hjälpa de som blir arbetslösa och om det nu finns någon form av entreprenörsskap i industristaden så klarar man sig. Och det tror jag att det gör.

Och risken för att en Sossestyrd regering kan ta över Saab efter valet är undanröjd, vilket måste anses vara en seger i sig, det där med bilar är väl inte så bra miljövänligt eller vad säger MP?

Vi får helt enkelt se framåt i stället för att gräva ner oss i så kallade misslyckanden, jag förstår faktiskt inte varför man alltid skall måla fan på väggen bara för att något inte blir just som man hade tänkt sig och planerat för. Det kan ju bli bra ändå, inte sant? Så länge alla gör sitt bästa så klarar man av det mesta.

Julen blir det första dilemmat, för klimatets skull så borde Julen med all dess onödiga konsumtion och resor utgå medan glädjens högtid (som jag anser att den är) väl behövs för att sprida lite ljus i de dragiga små stugorna i Trollhättan där de arbetslösa nu sitter och svälter... Karl-Bertil kommer och muntrar upp.

För att inte tala om att handeln anses vara viktig för att vi ska komma ur lågkonjunkturen, och den är inte så klimatsmart. Hur man än vänder sig...

Till sist så ska jag berätta om en liten upptäckt jag gjorde idag, jag satt och läste Land Lantbruk (en tidning med 120 400 ex/utgåva) och i dennas ledare så fanns en ruta benämnd "Citatet". Jag läste citatet och tyckte det kändes mycket bekant, vilket bekräftades av att det under detsamma angavs att det var jag som hade skrivit det...

Trevlig helg!

Jul på landet, i-landet...

Julen skall firas på landet, i alla fall om man är uppvuxen på landet och allt innerligare börjar tycka illa om stadens minimalt julaktikga känsla. Som till exempel att Uppsala har värme i gågatan mitt i stan för att det inte skall vara någon snö där. Julshopping i slask? Stämningshöjare...

Det finns fler ställen där de gillar slask, Vägverket är nog slaskets skyddshelgon nummer ett. Jag är en av de som uttryckligen motsätter mig halkbekämpning med hjälp av salt på svenska vägar då jag anser att det är till mer skada än nytta. Och jag är innerligt trött på att vintern inte kan tillåtas vara vinter även på vägarna, en snötäckt väg går bra att köra på om man bara är medveten om att det inte är sommarväglag. En saltad väg ger slask och modd som stänker upp på rutan, saltet skadar omgivningen och ger rostskador på bilarna och det medför ett väldigt oberäkneligt väglag eftersom det har en tendens att frysa till när temperaturen sjunker.

Klagat och klart, tentan är gjord och jullovet inlett. Även julklappsshoppingen, i-landsproblemet med stort P. Vad ska man köpa och till vem skall man köpa det? Årets julklapp sägs vara en spikmatta och årets välgärning är en get... Det blir nog presentkort i år med verkar det som...

Ha det så trevligt kära läsare!

Jag ber om förståelse för att jag inte håller bloggen uppdaterad nu, jag har tenta på måndag men därefter så kommer det komma inlägg på löpande band. Om politik, juridik, jul, mat, diskussioner och andra intressanta iakttagelser.

Tills dess: Trevlig helg!

Djurgården straffas för "djurvännernas" invasion

Inom fotbollen händer det ofta saker som är av stort intresse i riket, allsvenskan tar i allmänhet mer mediautrymme än politiken vilket ger en fingervisning om vilken dignitet respektive företeelse har och dessutom att människor är oerhört fascinerade av att titta på unga män som jagar en boll på en gräsmatta som anlagts för många miljoner. Jag tycker att företeelsen med fotbollsfans är mer fascinerande än själva spelet, så därför handlar detta om fan och hans moster.

Djurgårdens IF lyckades inte så bra detta år, man fick därför möta Assyriska i "årets viktigaste match" där det gällde att vinna eller försvinna. I förlängningen på matchen så lyckades till slut Djurgården pilla in ett mål och därmed var det glädje på läktaren. Det märkliga med fans är att de inte klarar av att fira där de just nu befinner sig, de måste röra på sig av någon underlig anledning. Dessutom kräver glädje i fotbollssammanhang uppenbarligen ett inslag av små fyrverkerier, bengaliska eldar och kastade föremål.

Alltså togs ett gemensamt beslut bland Djurvännerna att ta sig in på planen, och det gjorde man. Väl inne på planen kom någon på den mindre briljanta idén att man skulle slå ner en av motspelarna, kanske för att ytterligare poängtera att de hade förlorat matchen?

Hur som helst så uppskattar inte fotbollsförbundet tilltag som dessa och efter ett beslut om straff i form av "böter" om 200 000 och en match utan publik så får nu Djurgårdens IF finna sig i att deras sportsliga problem även följs av ekonomiska.

"The ball is around and anyting can happen" Zlatan

Vad säger då Djurvännerna, som jag valt att kalla Djurgårdens fans Järnkaminerna, om detta?

Av förklarliga skäl så har de "inte samma bild av händelsen" som förbundet, enligt en talesperson vid namn Magnus Öhrman. Han anser vidare att de som tagit beslut om sanktionerna är okunniga och inte vet vad det handlar om och han anför att där förbundet ser upplopp och misshandel (bristande säkerhet för spelarna alltså) så ser Djurvännerna ett fantastiskt skönt firande och en total extas. Det förefaller uppenbart att med medlemskapet i fanklubben så ingår en selektiv syn och en brist på förstånd, samt en vilja att skylla ifrån sig. I detta fall på "den som gjorde det", på förbundet och på media.

Vill man diskutera orsak och verkan så kan man dra det långt, vad är orsaken till att det som hände faktiskt hände?

Att man spelade en match? Knappast.

Att det gjordes ett mål? Tveksamt, men annars är målskytten och målvakten bovarna i dramat.

Att Djurgården vann? Har ju trots allt hänt tidigare, utan problem men vi bör kunna ställa både Djurgårdens och Assyriskas spelare till svars för detta.

Att fansen fanns där? Hade de inte gjort det så hade det inte blivit bråk i alla fall.

Att säkerheten var så pass dålig att fansen kunde komma in på plan? Uppenbarligen så kunde de det, det torde vara ställt utom rimligt tvivel så här i efterhand.

Det förbundet vill är att man ska ha högre säkerhet för alla inblandade samt att fansen skall hållas på säkert avstånd. I mitt tycke så är nog det bästa att de stannar hemma framför TVn så beslutet om en publikfri match är inte så tokigt. Vidare så kanske man borde företa en sinnesundersökning på alla som vill komma in, och den bör kunna göras ganska snabbt genom att visa upp en fotboll och undersöka reaktionerna. Får personen vidgade pupiller, ökad puls och ökad muskeltonus bara genom att se fotbollen så kanske det är dags för akutpsyk, kön dit lär vara tillräckligt lång för att vederbörande skall missa matchen och hinna lugna ner sig.

Men bestraffningen då, är den i sin ordning? Kollektiv bestraffning uppskattas inte i Sverige, men då handlar det om offentlig rätt. Klubbar och förbund får komma överens om vad de vill så där finns inget att anmärka. Magnus Öhrman anser att det är fel att straffa "10 000 personer för att en handfull personer inte kan sköta sig" och jag anser att de 10 000 personerna som tycker att den handfull personer ska hålla sig i skinnet gott gemensamt kan se till att dessa inte kan ställa till besvär. Väl att anmärka är att det på filmerna från matchens visas ett myller av fans på planen, så att Öhrman talar om en handfull personer får mig åter igen att tvivla på hans omdöme. Man kan även konstatera att fansen lätt kan hoppa över ett midjehögt staket för att ta sig in på planen och detta visar att förbundets kritik mot säkerheten är väl befogad. Det finns alltså ingen säkerhet alls på Stockholms Stadion och därför är det inte konstigt att en majoritet av besökarna på expressen.se anser att straffet är för lågt. Jag är böjd att hålla med.

Strålande forskning

För alla som tycker att det här med mobiltelefon är en bra idé så kommer nu lite lugnande besked när det gäller alla dessa idéer om att mobilen skulle orsaka hjärntumörer. SR rapporterar om en undersökning från Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet där man mätt förekomsten av hjärntumörer i de nordiska länderna under de senaste 30 åren, och man har i den alltså fått med de senaste 20 åren då mobilanvändandet gått ifrån noll till hundra om vi ska prata i biltermer.

Man kan konstatera att förekomsten av de vanligaste tumörerna gliom och meningiom inte ökat i de nordiska länderna under åren 1974 - 2003 vilket leder till slutsatsen att man inte kan se ett samband mellan ökat mobiltelefonanvändande och ökad frekvens av hjärntumörer, eftersom mobiltelefonerna som sagt ökat men inte hjärntumörerna.

Vilket givetvis är lugnande besked men det finns fortfarande orsak att inte använda mobiltelefonen mer än nödvändigt. Ett exempel är vid bilkörning där själva körningen faktiskt kräver all uppmärksamhet. Men då är det trots allt bättre att ringa än att skicka SMS så som många gör...

Är troligtvis inte så farlig som vissa vill få oss att tro, största risken med den är att den ger dåligt humör när den inte vill fungera...

Att bötfälla är en sak, men det här är en annan...

Bötning? Ett nytt ord för mig uppenbarade sig i Aftonblaskan, som dagen till ära fullkomligt okritiskt satt in en artikel från TT med rubriken:

"Två anhållna för brutal bötning"

Bötning visar sig vara ett sätt för TT att förringa vad det egentligen handlar om: olaga hot, misshandel och utpressning. Hade de två anhållna dessutom fått de pengar de krävde hade det varit fråga om rån. Jag vet inte vilket som är mest skrämmande, att TT väljer att förringa brotten eller att brotten utförs. Ur individens synpunkt är det självklart att brotten är värst, men ur en mer systemkritisk synpunkt så kan man undra över vad som har hänt med media. Brott bör nämnas vid sina rätta namn, även om vi idag fullkomligt översköljs av brottsrapportering från hela världen.

Bryr sig någon längre? En misshandel hit, ett grovt rån dit och ett mord i Skåne. Jag befarar att vi har vant oss, inte så att vi tycker att det är angenäm läsning men kan du med handen på hjärtat säga att du minns gårdagens mest brutala våldsbrott? Tänkte väl det, trots att du läste om det i tidningen.

Synpunkter på detta?

Roger, Titti och Gert håller tyst, Äntligen!

I morgon tystnar den komersiella radion som protest mot de avgifter de måste betala för att få sända. Det är alltså Adam och Gry, samt Roger, Titti och Gert som vi slipper höra.

Jag hoppas att protesten upprepas och utsträcks till mer än den timme som nu är planerad.

Däremot så ser jag gärna att regeringen håller sin utfästelse om att ta bort avgifterna, ersätt dem med en begränsning i lag om att man under en timme får sända max fem minuter reklam. Det vore nåt att sätta tänderna i för reklamradion, då blir varje reklamminut väldigt dyr... Tillgång och efterfrågan...

För övrigt bör gränsen även gälla reklam-TV, jag är förbannat trött på reklamavbrott. Men jag vet att de finns de som ser det på andra sätt med, en av de frisörer jag besökt sa till exempel att "SVT är ju så jobbiga, man får ingen paus för att gå på toa eller sätta på kaffe under deras långfilmer" och det är ju i sig sant.

Ilska på beställning, ett fall för EG-domstolen?

Vissa händelser får människan att regera, att brusa upp och agera. Adrenalinet pumpar, kroppen förbereder sig för en attack och blodet transporteras till de stora muskelgrupperna, bort från hjärnan. Det tråkiga är att detta ofta inträffar när vi råkar ut för motgångar av teknisk karaktär, en trilskande parkeringsautomat, en förnedrande kortterminal eller för den skull den automatiska telefonsvararen hos Telia ("Välkommen till Telia, här beskriver du ditt ärende med egna ord...." osv).

Även andra människor, det vill säga saker av icke teknisk natur, kan få oss att reagera och denna förmiddag fick just det fenomenet mig att sätta mig på cykeln och trampa iväg till BMC med mina böcker snabbt nedstoppade i ryggsäcken. Väl framme i biblioteket uppmärksammade jag avsaknaden av lagbok... Men då hade cykelturen lugnat ner mig tillräckligt.

Kamp eller flykt är den automatiska reaktionen som vi får när vi blir arga eller stressade, hjärnan blir fokuserad men får även mindre resurser och kroppen blir förberedd på att göra något. Adrenalinet stiger och vi reagerar. Pang så small det, och vi förstår inte riktigt varför, det var ju onödigt... Men att kontrollera sina känslor är något vi lär oss, och vi kontrollerar dem oftast genom att inte försätta oss i det trängda läget.

I Danmark har man funnit att den ultimata metoden mot kvinnovåld är ett dataspel där man ska slå en tjej tills hon ligger på golvet, annars är man en mes. Och när man slår är man en tuffing, men när hon väl ligger så är man en idiot. Om någon tror att det sista påpekandet "IDIOT" kommer få någon att avskräckas så får väl han eller hon tro det, enligt utvecklarna så fungerar det på danskar men det borde inte ha blivit tillgängligt i resten av världen. Och att danskar är lite udda är en sak, men... Jag tror inte att det fungerar, det där med att slå tilltalar vårt undermedvetna, ger adrenalin och blir en belöning när man vinner. Att man sen är en idiot har man ju fått höra sen tidigare, av såna ocoola typer som inte fattar något alls, typ lärare. Dansk logik? Jag gissar att gemene man i Danmark är kritisk, med all rätt.

Från en typ av slagskämpar till en annan, Byggnads och Elektrikerna fick slutligen på nöten av ArbetsDomstolen för Vaxholmsfallet, som senare blev Lavaldomen. Alltså blockaden av det lettiska företaget Laval. Föga förvånande dömde AD de delaktiga facken i enlighet med EG-domstolens dom, blockaden var illegal i den meningen att facken krävde mer än vad utstationeringsdirektivet ger dem rätt att kräva. Och det förvånar knappast, den fria rörligheten som finns inskriven i EG-fördraget gagnas knappast av att de svenska fackföreningarna stänger ute utländsk arbetskraft, idén med EU är trots allt att utjämna skillnaderna inom EU. Så vi får finna oss i att andra kan komma hit och arbeta mot andra löner, konkurrens kallas det. LO går givetvis i taket och tycker att domen är fel. Vilket jag betvivlar att den skulle vara, men LO kan tycka illa om den ändå.

Aftonblaskan rapporterar om domen och begår som vanligt allvarliga sakfel när man hävdar att "Byggnads får betala skadestånd på 2,5 miljoner!", för det är inte det det handlar om. De dömda förbunden skall betala allmänt skadestånd, en halv miljon. Det är skadeståndet, punkt slut. Sen kommer det trevliga faktum att man i tvistemål som förlorare även får stå för motpartens rättegångskostnader. I detta falla dryga två miljoner. Så nu har vi rett ut begreppen och kan vara ense om att skadeståndet inte är samma sak som rättegångskostnader.

Vidare så skriver blaskans reporter om att det är "EU:s domstol" som fattat beslutet. Mer korrekt hade varit att skriva EG-domstolen, för att inte förväxla den med Europadomstolen. EG-domstolen sysslar med brott mot fördragen och har de riktigt starka artilleriet när det gäller att tvinga fram resultat, Europadomstolen fjantar sig med mänskliga rättigheter enligt Europakonventionen och har i princip ingen möjlighet att döma ut sanktioner, annat än att säfga FY!, fast på engelska eller franska då. Blir väl nåt i stil med "ça suffit!" när de säger ifrån på skarpen...

Och med det sagt så kan jag konstatera att facken får vara lite mer försiktiga i fortsättningen, och kanske inte sätta en arbetsplats i blockad det första man gör när en förhandling brutit samman...

Minusgrader ger 20 % rabatt när bragdguldet lämnar blod

Just nu är det minusgrader i Uppsala och det var även både kallt och halt ute när jag och L gick hem från stan runt klockan 17. Undrar hur många bilar som besökt diket på grund av denna "plötsliga" halka. Men skönt ändå att december inte förnekar sig.

Telefonsamtal och SMS, ett botemedel mot tristess, som fungerar utmärkt när man är less. Eller något i den stilen. Det här med dikter är inte min starka sida, det där med telesamtal är uppenbarligen inte personen på företaget X starka sida och det där med SMS är inte den starkaste sidan hos O. Tillsammans kanske vi kan göra något vettigt?

Fick ett brev idag, från Brothers. Alltså butikskedjan som säljer kläder, inte något hemligt brödraskap. De uppskattade tydligen att jag handlade hos dem för nära 3000 kr förra gången så nu vill de ge mig 20 % rabatt. Hade jag inte kunnat få den rabatten nu i stället? Jag har förresten inte plats med ens 20 % rabatt, jag har ju ingen trädgård! Är inte det ful stil, lite som att ge gratis kondomer till en nunna? Erbjuda någon något som han eller hon inte kan ta emot...

Dagens mediekoll ger för handen att skidskytten Helena Jonsson får bragdguldet (Grattis till henne), SAAB står inför sitt öde (igen?), Obama får kritik (Jaha? Spelar det någon roll nu?), Scan har kontrollerat de gårdar som stängts av och inte hittat några större fel så de tillåts leverera igen (Djurrättsalliansen anser att kontrollen varit felaktig. Överraskande åsikter?), företrädare för Sveriges grisföretagare hävdar att flera av bilderna som publicerats är manipulerade eller visar förhållanden uppmärksammade och fotograferade i utlandet (Förvånar det någon?), samt till sist att homosexuella män nu får ge blod så länge de inte haft sex på ett år vilket är ett steg i rätt riktning, men fortfarande en klar särbehandling jämfört med heterosexuella som måste vänta 6 månader efter att de haft sex med en ny partner. Varför förutsätter man att homosexuella smittas av HIV bara genom att ha sex, medan heterosexuella anses rena bara de håller sig till en partner? Jag visste inte att det fanns bevis för att heterosexuella alltid är trogna...

Och med det sagt så lämnar jag bloggosfären för idag, ber om ursäkt för avsaknaden av orkidéebilder som beror på att jag inte har en kamera värdig att fotografera skönheterna.

Trevlig kväll!